Katolikens förkärlek för 1980-tals rockmusik

Under min uppväxt fick jag spendera en massa tid i kyrkan och lyssnade på kyrkokörer och orgelmusik som till sist kan trötta ut den mest inbitna katoliken. Jag var inget undantag. Därför var det skönt att kunna fantisera om spektakulära rockkonserter där akustiska instrument typ kyrkoorger ersattes med aggressiva och högljudda gitarrer.  Född i slutet av 1960-talet fick jag erfara den polska rockboomen som exploderade i början av 1980-talet. Då lyssnade jag på polska band som bl.a.

Maanam,

 Lady Pank

,
 Budka Suflera,

 TSA, Oddzial Zamkniety som i sina texter skildrade den polska ungdomens dagliga tillvaro som ofta var odräglig på grund av landets labila politiska situation.

Som ung i 1980-talets Polen var man ganska förvirrad. Det var på tok för tråkigt och småborgerligt för att hela tiden sitta i kyrkan och be för bättre tider som inte ville komma samtidigt som man ville göra något konkret för att förändra sitt trista liv och då var det rockmusiken som var de ungas sätt att avreagera och visa för allmänheten att man inte trivdes med den rådande politiska ordningen och ville något annat.

Min första riktiga rockkonsert hade jag den stora äran att uppleva i sydvästra Polen, närmare bestämt i staden Wroclaw (ty: Breslau). Året var 1984 och gruppen Nazareth

Nazareth

skulle spela i dåvarande Hala Ludowa, ett trevligt konserthus. Förbandet var den polska gruppen TSA som skötte uppdraget väl, publiken värmdes upp duktigt innan Nazareth kom upp på scen och visade hur hård rock ska spelas och åtnjutas.  Det kändes som en hästspark i magen efter en mäktig måltid.  Katolska Nazareth i katolska Polen gjorde mig uppmärksam på att rockmusiken hör ihop med religionen.

I och med att jag är intresserad av musik, film böcker och foto kan jag dela med mig av en visuell upplevelse som jag var med om för några månader sedan då jag såg den oerhört spännande fotoutställningen med Mats Bäckers svartvita bilder tagna under diverse konserter. En trevlig fotobok kan rekommenderas: Raw power som består av en rad uttrycksfulla porträtt med kända rockartister som visas i action under pågående konserter, här finns känsla, magi, uttrycksfullhet, karaktär. På omslaget finns Iggy Pop med hans berömda finger i vädret, det är tufft, kaxigt, rått och rockigt.